Den vanligaste arten som förekommer på hund, katt och människa är Ixodes ricinus. Men det finns ca 10 olika arter till i Sverige. I världen finns många fler arter. Fästingen är släkt med spindeldjuren och har 4 livsstadier – ägg, larv, nymf och vuxen. Både larver, nymfer och vuxna honor suger blod, vuxna hanar äter inte alls.

Fästingen är beroende av fukt och trivs på skuggiga, fuktiga platser. Den är blind och döv men känner av vibrationer i marken och koldioxid från utandningsluft i luften. Att den skulle hoppa ner från träden när ett byte går förbi är en myt, fästingen sitter på grässtrån eller låga grenar, sträcker ut sina framben och griper tag i pälsen (eller kläderna) på bytesdjuret när det stryker förbi. Därefter letar fästingen efter en bra plats med ytliga blodkärl, borrar in sina mundelar och sprutar in sin saliv i såret. Saliven hindrar blodet från att koagulera och verkar bedövande så att värddjuret inte känner av bettet. 

I Sverige går fästingar i dvala under vintern men de är aktiva från tidig vår till sen höst. Om man hittar en fästing på sitt djur mitt i vintern ska man reagera. Spara fästingen och skicka in den till SVA (statens veterinärmedicinska anstalt) för artbestämning. Det kan röra sig om en importerad fästingart – den bruna hundfästingen – som trivs alldeles utmärkt i vårt inomhusklimat. Den förökar sig snabbt och kan bära på smittsamma sjukdomar. Om den bruna hundfästingen får fäste inomhus måste huset saneras för att bli av med den.

Fästingsjukdomar

Risken för att din hund ska bli sjuk av ett fästingbett är ännu ganska liten. De flesta fästingar bär inte på någon sjukdom men i vissa områden är det mer vanligt än andra. I fästingtäta områden ökar också risken för att stöta på en fästing som bär på någon smitta. Däremot behöver din hund inte bli sjuk även om den har blivit smittad.

För att minska risken bör du använda ett veterinärmedicinskt fästingskydd med dokumenterad effekt (vetenskapligt bevisad) och plocka bort eventuella fästingar så snabbt som möjligt.

Här kan du läsa lite om de fästingsjukdomar som kan drabba hund i Sverige.

Påvisande av antikroppar i blodprov

När ett djur stöter på en bakterie eller ett virus bildar den antikroppar, det är en helt naturlig och normal funktion av immunförsvaret. Det är alltså inte farligt för en hund att ha antikroppar mot tex Borrelia, Anaplasma och TBE. Dessa har inget med eventuella symptom att göra. Många, helt friska, hundar har antikroppar mot fästingsjukdomar och dessa antikroppar finns kvar i kroppen under en mycket lång tid.

Det betyder att ett blodprovssvar som är positivt på antikroppar inte kan ses som ett bevis för att hunden är sjuk. Ibland används ett så kallat parprov (2 prover tagna med 2 veckors intervall) för att se om antikroppshalten stiger, vilket skulle kunna indikera att infektionen är pågående. Men tolkningen är fortfarande svår och eventuella symptom kan fortfarande bero på andra sjukdomar.

Provtagning av friska djur utan symptom är inte aktuellt.

 

Förebyggande behandlingar och fästingskydd

Det bästa sättet att skydda ditt djur från fästingsjukdomar är att kombinera ett veterinärmedicinskt godkänt preparat med daglig genomgång av djurets päls för att avlägsna fästingar innan de hinner överföra en eventuell smitta. Ha för vana att dagligen gå igenom djurets päls och hud för att minska risken att en fästing sitter tillräckligt länge för att hinna smitta djuret.

Bästa sättet att ta bort en fästing är med en fästingplockare och lite tålamod. Fästingen sitter fast med mundelarna i huden så man måste ge den en liten stund att släppa taget. Slit inte loss den, då riskerar du att huvudet lossnar och sitter kvar i huden vilket i vissa fall kan orsaka besvär för djuret. Kladda inte heller på tex smör eller annat som ska kväva fästingen. Detta resulterar oftast i att fästingen tömmer sitt maginnehåll i såret och därmed överför eventuell smitta till djuret.

Det finns en mängd olika fästingskydd på marknaden. Vilket som passar ditt djur bäst beror många olika faktorer. Be oss om råd om du är osäker på vad du ska välja. Det finns inget medel som är hundra procent effektivt och olika fungerar olika bra på olika individer.

Vi avråder från att använda annat än veterinärmedicinskt godkända fästingmedel med dokumenterad effekt i vetenskapliga studier. Dessa har god säkerhetsmarginal och används av miljoner av djur runt om i världen med bra resultat och få biverkningar.

 

Vaccin: det finns inget vaccin mot vare sig Anaplasma eller TBE. Däremot finns det numera ett mot Borrelia. I läkemedelsverkets värdering av vaccinet kan man läsa att de bedömer vaccinets värde som begränsat pga av att det inte finns någon fastställd nivå av antikroppar som anses behövas för att ge skydd samt det faktum att kliniska symptom vid borreliainfektion är ovanliga.

Vi anser att vaccinet kan ha ett värde i mycket fästingtäta områden där man konstaterat många fall av borrelia men att det inte ska användas per rutin utan endast som ett komplement till övrig förebyggande behandling.