Många djurägare upplever en oro inför att söva sitt djur. Här försöker vi svara på de vanligaste frågorna angående sedering och sövning på djur, friska som sjuka, unga som gamla. Vi följer Sveriges veterinärförbunds smådjursektions riktlinjer vad gäller sedering och anestesi, du kan läsa dem här (länka till dokumentet om riktlinjer   http://www.smadjurssektionen.se/normgruppen/riktlinje-f%C3%B6r-sedering-och-anestesi-av-katt-och-hund-28858124  )

Hur stor är risken för komplikation i narkos?

Det finns alltid en risk med att söva ett djur. Alla djur är individer och deras kroppar reagerar alla på olika sätt på de olika preparaten som används. Oförutsägbara händelser kan inträffa och oväntade komplikationer tillstöta. Det finns siffror som säger att 1 på 100 000 kommer att ha någon form av oväntad reaktion på anestetika (sövningsmedel), det kan vara allt från mkt milda lokal reaktioner till allvarliga reaktioner som chock och död.

Men generellt, och i de allra flesta fall, går det alldeles utmärkt. Före varje operation görs individuell bedömning av djurets hälsostatus och alla patienter graderas utifrån den så kallade ASA-skalan (se faktaruta nedan) för att kunna anpassa narkosen till individen på bästa sätt.

När djuren ligger i narkos övervakas de ständigt av övervakningsapparater samt en narkossköterska som hela tiden kontrollerar djurets status; andningsfrekvens och -djup, hjärtfrekvens, temperatur, blodtryck, koldioxidhalt mm.

En stor studie (med 98 000 hundar) visade att 99,85% av hundarna överlevde narkosen. Risken för att dö i narkos låg alltså i medeltal runt 0,15%. Risken ökar något för sjuka, gamla, kortnosiga och mycket små hundar. Men hela 99,85% av hundarna överlever en narkos.

Vad är skillnaden på sedering (lugnande) och narkos?

En sedering innebär att djuret får en injektion under huden eller i muskeln av ett muskelavslappnande medel. Ofta i kombination med en så kallad halv-opioid som ger smärtlindring samtidigt som den möjliggör att ge en mindre dos av det muskelavslappnande medlet. När ett djur är sederat kan det både känna och höra sin omgivning. Smärtsamma ingrepp kan inte genomföras på endast sedering, undantaget små snabba ingrepp där man kan lokalbedöva området innan. Även om det kan tyckas vara ofarligare att endast ge lugnande till ett djur i jämförelse med en narkos så är det faktiskt tvärtom. En sedering kan ha väldigt olika stark effekt på ett djur och när väl injektionen har getts kan man inte styra hur vaket eller trött djuret ska vara. I de fall djuret blir alldeles för starkt påverkat kan andningsuppehåll uppträda och i sällsynta fall även cirkulationsrubbningar.

I narkos sövs djuret så att det blir medvetslöst. Djuret varken känner eller hör någonting. Efter en lätt premedicinering (som brukar innebära en lätt sedering och smärtlindring) sövs djuret med ett snabbverkande medel direkt i blodet. Läkemedlet verkar snabbt och försvinner även snabbt ur kroppen igen, därför lägger man därefter djuret i så kallad gasnarkos. Under gasnarkosen ligger djuret med en andningstub i luftstrupen och andas in syrgas blandat med en narkosgas. Detta är den mest skonsamma narkosen som finns. Så snart man inte tillför narkosgas vädras lungorna ut av andningen och djuret vaknar snabbt. I narkosen kan man snabbt och effektivt styra djurets grad av medvetslöshet genom att öka eller minska mängden narkosgas, så att det varken ligger för djupt eller håller på att vakna. En narkos är därför faktiskt ofta ett säkrare alternativ än en djup sedering.

Spelar åldern på mitt djur någon roll?

Både ja och nej, för vuxna friska individer är risken för komplikationer väldigt låg.

Risken ökar för äldre och mycket unga djur.

En individ som har <75% kvar av sin förväntade livslängd anses tillhöra ASA II (se faktarutan nedan). Det betyder inte att man bör undvika att söva äldre djur bara för att de är gamla. Däremot rekommenderas det att man tar ett blodprov innan för att kunna välja passande läkemedel och val av narkos. Äldre djur ställer lite högre krav på övervakning och understödjande behandlingar som tex dropp och värme.De bör heller inte ligga lika länge i narkos som ett vuxet, friskt djur och eftersom stigande ålder ökar risken för andra sjukdomar måste man alltid göra en noggrann risk-nytta bedömning innan en eventuell sövning av ett äldre djur.

Mycket unga valpar och kattungar är också känsligare. Först efter 12 veckors ålder anses lever, njurar och nervsystem vara fullt utvecklade. Därefter anses att de kan hantera samma typer av läkemedel som vuxna individer. Upp till 16 veckors ålder är upprätthållandet av cirkulationen mer beroende av hjärtfrekvensen än hos vuxna individer vilket gör de mer känsliga för vissa läkemedel som kan ge låg hjärtfrekvens.