• Ca 70% av alla katter över 3-4 år lider av någon form av tandsjukdom, vanligast är tandresorbtion (TR), tidigare kallat FORL.
• 80% av alla hundar har någon forma av inflammation i tandens stödjevävnad (tandköttsinflammation och tandlossning).
• 100% av dessa sjukdomar har en negativ effekt på det allmänna hälsotillståndet (hjärta, lever, njurar) och på förväntad livslängd.

 

Det är inte alltid det märks om hunden eller katten har ont i munnen. Att djuren slutar äta för att det gör ont stämmer tyvärr inte alls.

Karies är mindre vanligt men tandsten och tandlossning förekommer desto oftare.

Plack är den enskilt viktigaste orsaken till tandsjukdom.

 

Plack

Plack är en kladdig hinna av saliv, bakterier, matrester, och proteiner på tandens yta. Bakterierna finns naturligt i munnen och bildandet av plack är en helt naturlig process som inte går att förebygga. Plack bildas redan några timmar efter tandborstning och måste därför avlägsnas dagligen för att inte orsaka sjukdom.

 

Tandsten

Tandsten uppstår när plack mineraliseras. Detta syns som brungula, ibland nästan svarta, beläggningar på tandens yta som bara kan tas bort med professionell hjälp. Tandstenens råa yta ger god grogrund för mer plack och på så sätt blir det snabbt en ond cirkel.

 

Gingivit, tandköttsinflammation

Orsakas av att plack ansamlas på tanden. Bakterierna i placken triggar en lokal inflammation i tandköttet, detta kan synas som en röd linje längs tandköttskanten. Ju kraftigare gingiviten är desto lättare börjar tandköttet att blöda om man petar på det. Plack är lätt att ta bort och inflammationen går då snabbt tillbaka, men obehandlat kan den utvecklas till mer allvarliga tillstånd.

När väl stödjevävnaden runt tanden blir involverad kallas tillståndet för parodontit. Det tillståndet är irreversibelt och påverkar tandens vidhäftning. Slutligen leder detta till tandlossning.

 

Parodontit, tandlossning

Definition: I tidigt stadium är endast tandköttet påverkat men utan behandling utvecklas sjukdomen till att omfatta tandens omkringliggande strukturer, och kan orsaka uppluckring av käkbenet, käkbensförlust och förlust av de känsliga ligamenten som håller tanden på plats i tandfickan. Det resulterar så småningom i tandlossning.

Lokalt kan parodontit resultera i kraftig käkbensförlust och därigenom skapa kommunikation mellan munhåla och näshåla, spontana käkfrakturer samt kraftig smärta.

 

Diagnos: Tidiga tecken på parodontit är svullet tandkött som blöder lätt när man rör vid det. Om djuret har mer framskriden tandlossning ses lösa tänder, att tandköttet har dragit sig tillbaka och blottade tandrötter. Ibland ses kladdigt var i tandfickan.

Dålig andedräkt ska aldrig räknas som normalt utan kan vara orsakat av t.ex. parodontit. Tidig professionell diagnos och behandling hjälper till att stabilisera tillståndet och förlångsamma processen.

 

Behandling: Tandens vidhäftningsgrad kan inte avgöras förrän tandkött och tand har bedömts i allmän narkos. Med en sond mäts tandfickornas djup och med röntgen kontrolleras eventuell påverkan av käkbenet.

Varje tand måste undersökas och fynden journalförs i en särskild tandjournal. Detta är viktigt för att kunna göra en behandlingsplan och ge djurägaren kunskap om fortsatt vård hemma.

Man måste rengöra tänderna och avlägsna tandsten och plack, både över och under tandköttskanten, och polera tandens yta för att försvåra för placken att få fäste.

Om tanden förlorat för mycket av sin vidhäftning går det inte att rädda den, utan den måste extraheras (dras ut).

 

Förbyggande vård: Kom ihåg att tandvård inte bara handlar om att få en bättre andedräkt. Parodontit kan ha mer allvarliga konsekvenser både lokalt och systemiskt. Studier har visat att långt framskriden parodontit kan leda till hjärt-, lever, njur- och lungproblem. Parodontit kan också komplicera behandling och skötsel av andra sjukdomar som t.ex. diabetes.

 

TR (tandresorption) tidigare kallat ORL/FORL

Forskning har visat att 32 % (!) av alla tamkatter äldre än ett år lider av tandresorption, som bryter ned tänderna, och hos tioåriga katter är uppåt 75% drabbade.

Vi vet idag inte varför sjukdomen uppstår och kan därför inte förebygga den på något sätt.

Sjukdomen förekommer även på hund, men är betydligt ovanligare.

 

Bakgrund: särskilda celler, s.k. osteoklaster (naturligt förekommande celler runt tanden) angriper och bryter ner tandroten och tanden och ger upphov till skador i rot- och tandytan. Vanligaste stället är övergången mellan krona och rot. Samtidigt sker en fusion (sammansmältning) mellan tandroten och käkbenet, detta kallas ankylos.

Resorptionen gör att det uppstår ett hål i tandkronan där tandköttet växer in och över. Det kan ses som ilsket rött tandkött på en specifik tand.

Tillståndet är mycket smärtsamt för katten!

Resorptionen fortsätter oftast tills dess att hela roten är tillbakabildad och ersatt av käkben. När detta sker bryts kronan av och lossnar, i bästa fall läker tandköttet över såret som uppstår.

Ibland förblir roten intakt, tandkronan kommer även i detta fall att brytas av men risken är att den kvarvarande roten infekteras och orsakar ännu mer lidande.

 

Symptom:

- ilsket rött tandkött, ibland bara på en enda tand

- tandkött som fläckvis växer upp på/över en tand

- avsaknad av tänder

- kraftig tandsten på enstaka tänder

- förändrat ätbeteende tex undviker viss typ av mat, tuggar bara på ena sida av munnen, tappar ut smulor ur munnen

- undviker att dricka kallt vatten

- hackar tänder eller smackar med tungan

- observera att katterna inte slutar äta på grund av tandsjukdom!

 

Behandling: Drabbade tänder måste tas bort, det går inte att bota en redan drabbad tand. Det finns två varianter på behandling.

Om roten är frisk måste hela tanden tas bort, även roten. Om detta inte görs kommer roten att fortsätta att orsaka smärta och problem.

Om roten är under nedbrytning kan man göra en kronamputation. Det innebär att tandkronan borras bort men roten lämnas. Roten kommer att fortsätta att resorberas och så småningom ersättas helt av käkben.

 

Om du som djurägare upptäcker att din katt har rött tandkött kring någon tand eller om något av de beskrivna symptomen stämmer på din katt – kontakta oss!