Mitt djur verkar inte ha ont, den äter som vanligt, kan man avvakta?

”Äta bör man annars dör man”. Djur slutar sällan att äta på grund av tandproblem. De väljer oftast att inte tugga med just den tanden, precis som vi gör när vi har tandvärk, och därför kan det vara svårt att se om djuret har ont. De visar heller inte smärta på samma sätt som vi gör utan tecknen är ofta väldigt små och svårtolkade. De flesta djur slutar inte att äta förrän det har gått alldeles för långt och tillståndet har blivit mycket allvarligt. Då har djuret gått med smärtor i munnen under en mycket lång tid.

 

Hur vet jag om mitt djur har tandproblem?

Tecken som kan ge en misstanke om sjukdom eller problem i munhålan är dålig andedräkt, rött eller svullet tandkött, missfärgade tänder, frakturerade tänder, svullnader i ansiktet. Om du är osäker, kontakta en veterinär. Regelbundna kontroller hos veterinären är ett bra sätt att få en indikation på om djuret har problem.

 

Vilda djur behöver inte ta bort tandsten, varför behöver mitt djur det?

En vanlig orsak till sjukdom hos vilda djur är frakturer och andra skador i munhålan. Inte sällan leder dessa till djurets död. De kan också få dålig andedräkt och inflammation i tandköttet. Eftersom vilda djur inte lever lika länge som våra husdjur ser vi däremot mer långt gångna och mer allvarliga tandproblem hos våra husdjur. På vilda djur i fångenskap, tex, i djurparker, ser vi tandsten och tandlossning på samma sätt som hos våra husdjur.

 

Behöver man verkligen röntga?

En stor del av tandens strukturer ligger under tandköttskanten och kan inte undersökas på något annat sätt. Utan röntgen är det lätt att missa sjukdomar, problem och deras omfattning.

Vid t.ex. kattens vanliga problem med tandresorption (TR, tidigare kallat FORL) kan kronan se hel och frisk ut men på röntgen kan man se att rötterna ibland är nästan helt borta.

Vissa ingrepp kräver röntgen både före och efter en åtgärd (t.ex. extraktion av en tand) för att säkerställa att åtgärden har utförts effektivt och korrekt. Tandröntgen tillåter behandlingsplanering, och reducerar risker och trauma.

 

Mitt djur ska bara ta bort tandsten - varför måste djuret läggas i full narkos, räcker det inte med att ge lugnande?

Det finns inget djur som frivilligt sitter helt still och gapar under en hel, lång undersökning och rengöring av tänderna. Att rengöra under tandköttskanten är en viktig del av en korrekt munsanering och det är alltid obehagligt. Rengöringen kräver skarpa instrument. Om djuret inte ligger helt still är risken stor att vävnaden runt tanden skadas. Ligamenten som fäster tandroten till käken är mycket känsliga och kan lätt skadas om djuret gör små okontrollerade rörelser med huvudet. Djur som endast fått lugnande både hör och känner vad som händer omkring dem och risken är stor att djuret rycker till vid fel tillfälle eller upplever hela proceduren som väldigt obehaglig.

 

Jag är orolig för att söva mitt djur.

Modern anestesi (narkos) under professionell övervakning innebär väldigt låg risk för komplikationer hos friska individer. Fördelarna med en effektiv tandbehandling överväger starkt mot den låga narkosrisken. Intubering (när djuret får en andningstub) skyddar patienten från inandning av smuts och den bakterierika aerosol (spray) som uppstår vid tandrengöring.

På gamla djur, djur med andra sjukdomar eller djur i dålig kondition vill vi alltid ta ett blodprov före sövning för att kunna individanpassa narkosen och få en så säker anestesi som möjligt.

Djur i narkos får alltid dropp och extra värme och övervakas hela tiden av en anestesisköterska samt av övervakningsapparater.

 

Varför är det så svårt att få en exakt prisuppgift?

På undersökningsrummet, när djuret är vaket, är det ofta omöjligt att undersöka tänderna noggrant. Dessutom är det omöjligt att se vad som döljer sig bakom tandstenen. Det är först när djuret är sövt, och eventuell tandsten tagits bort, som en fullständig undersökning av tänderna är möjlig. Ibland krävs det till och med en eller flera röntgenbilder innan man kan ställa en korrekt diagnos och bedöma exakt åtgärd.

I många fall rekommenderar vi därför att boka in djuret för en tandstensborttagning och undersökning först för att sedan boka in ett återbesök för åtgärd av t.ex frakturerade tänder eller tänder drabbade av TR (se avsnitt om TR). Då blir det ofta lättare att ge en mer exakt prisuppgift, både för det första som det andra besöket.

I de fall då djuret har kraftig parodontit (tandlossning) är det väldigt svårt att förutsäga hur många tänder som måste extraheras. I många fall sitter flera tänder så löst att de inte kan vänta till ett återbesök utan måste tas bort genast.  Då blir det ofta mycket svårt att ge en exakt prisuppgift eftersom veterinären inte på förhand vet hur många tänder som behöver tas bort och hur många tänder som måste röntgas.

 

Varför kan veterinären inte ställa diagnos utan att först söva?

Vissa delar av munnen kan helt enkelt inte undersökas utan narkos. Om tänderna t.ex. är täckta av tandsten behöver den först avlägsnas för att man ska kunna bedöma tandens tillstånd. Fördröjd diagnos kan leda till större svårighet att behandla eller till att tillståndet blir icke behandlingsbart.

Många sjukdomar i munhålan kan endast diagnosticeras med röntgenundersökning och intraoral (i munnen) röntgen är bara möjligt att utföra på ett sövt djur eftersom de annars inte ligger still, spottar ut eller tuggar på röntgenplåten.

 

Räcker det inte att skrapa bort tandstenen med en tandsstensskrapa, tex hemma eller på trimmet?

Vi rekommenderar verkligen inte att skrapa bort tandstenen själv på ett vaket djur. Dels är risken för skador stor om djuret skulle rycka till i fel ögonblick Att enbart avlägsna synlig tandsten ovanför tandköttskanten leder endast till en synbar förbättring och skapar en falsk känsla av säkerhet, vilket kan fördröja effektiv behandling som ska utföras av professionell djurhälsopersonal. Alla behandlingar på tandens yta orsakar små skador i emaljen där bakterier och smuts lätt kan få fäste igen. Det innebär att plack bildas snabbt igen. Vid en professionell tandrengöring poleras alltid tanden efteråt för att jämna till ytan så mycket som möjligt och på så sätt fördröja bildandet av plack.

Den viktigaste rengöringen av tänderna sker under tandköttskanten, i tandfickorna. Där kan man inte på något sätt skrapa med en tandstensskrapa på ett vaket djur.

 

Hur går en professionell undersökning och tandstensborttagning (PTR) till?

Först tittar vi efter svullnader i ansiktet, undersöker mungipor och läppveck och gör en bedömning av djurets bett. Därefter undersöks djuret inuti munnen efter sår, svullnader, nybildningar eller andra problem; slemhinnor, tandkött och tunga undersöks noggrant.

All synlig tandsten avlägsnas en ultraljudsscaler som kyls med en vattenstråle. Under tandköttskanten används ett särskilt instrument för att få bort tandstenen även här. När tänderna är rena undersöks tandfickorna, man mäter deras djup och kontrollerar tandens rörlighet. Ibland måste tanden röntgas som en del av undersökningen. Graden av tandköttsinflammation, tandens eventuella rörlighet, tandfickans djup, förlust av käkben och hur mycket tandköttet har dragit sig tillbaka avgör sedan graden av parodontit (tandlossning) och vilken behandling som krävs.

Tänder, tandkött och tandfickorna spolas rena med klorhexidinlösning eller koksaltlösning och avslutningsvis poleras tänderna.

I en särskild tandjournal antecknas fynd för varje tand och vilka åtgärder som har gjorts eller kommer att behöva göras.

 

Vad är TR, eller FORL?

TR betyder tooth resorption, eller tandresorbtion. FORL står för feline odontoclastic resorptive lesion. Båda är namn på samma sjukdom. Sjukdomen är vanlig på katt, men även hundar drabbas ibland.

Orsaken är än så länge okänd och innebär enkelt uttryckt en nedbrytning av tänderna som inte beror på parodontit eller karies. Frekvensen på sjukdomen tycks öka hos katt.

Sjukdomen är mycket smärtsam och kan vara svår att upptäcka. De allra flesta katter slutar inte att äta och nedbrytningen av tanden kan ske under tandköttskanten och går därför inte att se. Ibland kan man se att tandköttet runt den drabbade tanden har vuxit upp över tandkronan och ser rött och inflammerat ut. Ibland upptäcker man först sjukdomen när det har gått så långt att katten tappar/saknar tänder.

Det finns olika former av TR beroende på var nedbrytningen sker men oavsett om det börjar i roten eller på tandhalsen så blir det snabbt smärtsamt för djuret.

Flera tänder kan vara angripna och graden av nedbrytning kan variera mellan olika tänder på samma individ.

När man misstänker TR måste man göra en fullständig röntgen, i narkos, av alla tänder eftersom skadorna inte syns på annat sätt.

Den enda behandlingen som finns är att ta bort drabbade tänder. Detta sker antingen genom att ta bort hela tanden eller, om rötterna är angripna och på väg att brytas ned, en s.k. kronamputation där man tar bort den synliga delen av tandkronan.